Känner du Topelius?

200 år sedan Zacharias Topelius födelse och 120 år sedan hans död

Texten: Leena Kirstinä och Matti Sinko
Översättningen: Leif Pietilä

Z. Topelius metar i roddbåt på Alörsfjärden.
(Svenska litteratursällskapet i Finland)

Zacharias, Zachris, Z. Topelius föddes den 14 januari 1818 i Nykarleby och avled den 12 mars 1898 i Sibbo. Han var en finsk författare, diktare, journalist, historiker som skrev på svenska. Han var dessutom professor och rektor vid Helsingfors universitet.

Topelius var den som skapade en framtidsvision för Finland. Visste du att det var han som hittade på den finska flaggans färger? Han berättade först det för barnen i sagan ”Fästningen Finlands värn”? I Boken om vårt land skildrade han landet, folket och dess historia för skoleleverna.
Topelius var en storman med mjuka värderingar. Han var över hundra år före sin tid inom vården av naturen, skogarna och fåglarna. Han talade för kvinnornas, flickornas och de fattigas sak. Han var en vän av det finska språket och Kalevala, som fick öknamnet Finsktuppen.
Topelius var känd överallt i Norden som författade av älskade sagor och spännande historiska romaner.

Släkten Topelius var återinflyttare

Zachris förfäder kom från Limingo by nära Uleåborg. Under det trettioåriga kriget (1618–1648) flyttade den unge bonden Jacob Toppinen från landsbygden till staden Uleåborg, där han grundade ett eget företag och blev köpman. I enlighet med tidens sed befäste han sin position genom att översätta sitt namn till latin: Toppelius.

Medlemmarna i släkten Toppelius verkade som köpmän eller tulltjänstemän i nästan hundra års tid. År 1714 utbröt Det stora nordiska kriget, dvs. Stora ofreden. Under kriget förstördes släktens hus i Uleåborg, och flera i släkten blev dödade. Jacobs sonson Mikael Mikelsson Toppelius (1676–1726) begav sig på flykt mot Västerbotten med sin familj. Mikael var gift med Maria Zebulon (1679–1765), som var en till kristendomen konverterad judinna. De hade två barn. Maria nådde skogarna i Muhos med de två barnen. De upptäcktes dock av ryssar, som rövade bort sonen Kristoffer framför moderns ögon. Dottern besparades eftersom hon var ute på fiskefärd på sjön.

Kristoffers berättelse

Sonen Kristoffer fördes till Ryssland, där han fick bo hos en högt uppsatt adelsman.
I det främmande landet behandlades Kristoffer som familjens egen son. Adelsmannen upptäckte snart att Kristoffer var musikaliskt begåvad, och pojken lärde sig att spela piano så bra att han fick tillfälle att uppträda inför självaste tsaren. Kristoffer trivdes dock inte i Ryssland utan började planera en flykt till hemlandet. I 15 års ålder lyckades han rymma tillsammans med skolkamrater. Efter många skeden kom han till Borgå, därifrån han fortsatte till Stockholm, där han möttes av en gripande överraskning: i hamnen mötte han sin mor som tvättade herrskapsfolket kläder. Mor och son återvände till Uleåborg efter krigets slut år 1721.

Kristoffers hisnande berättelse fortlevde i familjekretsen, tills Zachris berättade den för hela folket i berättelsen ”Björken och stjärnan”. Även Kristoffers farfar var återinflyttare. Han studerade måleri i Stockholm, varefter han återvände till Uleåborg där han blev kyrkomålare. Han kom att dekorera flera tiotals kyrkor under sin karriär. Mikael var gift med Maria Oklavitz, som härstammade från Polen. En av deras söner, Zacharias (1781–1831) blev en berömd läkare i Nykarleby.

Zachris far, Zacharias Topelius den äldre, studerade medicin i det svensk-finska rikets huvudstad Stockholm, där han lärt känna Katarina Sofia Calamnius. Katarina var dotter till en förmögen köpman i Nykarleby. Hon gick på pensionatskola i Stockholm för att lära sig att sköta ett hushåll och uppträda kultiverat. Zacharias ville inte stanna i Sverige när han blev läkare, utan flyttade till Nykarleby år 1812, när en ordinarie tjänst ledigförklarades i staden. Han hade träffat Henrik Gabriel Porthan vid Åbo Akademi och blivit intresserad av folkdiktning. På sina vaccinationsresor som ung läkare samlade han in folkdiktning som han gav ut i boken Suomen kansan vanhoja runoja ynnä myös nykyisempiä lauluja (Finska folkets gamla runor ävensom nya sånger). På det här området var han tidigare ute än Lönnrot, och det var i själva verket han som guidade Lönnrot till det finska folkets sångmarker.

Skeppsbron i Stockholm kring 1700, målning efter Willem Swiddes gravyr ”Stockholm från Kastellholmen” från 1693
Bild: Stockholms stadsmuseum

Z. Topelius barndom

Zachris föddes på Kuddnäs gård i närheten av Nykarleby. Hans föräldrar var provinsialläkaren Zacharias Topelius och Katarina Sofia Calamnius. Zachris var ett mycket efterlängtat barn, eftersom föräldrarna förlorat redan två gossebarn före Zachris födelse. Två år senare fick Zachris en syster, Johanna Sofia.

Livliga lekar med grannens barn, pappersdockor och naturforskning under faderns handledning var viktiga inslag i Topelius barndom. Han lärde sig att läsa med tant Sahlbom, som inte var den strängaste av alla lärare men som hade skrämmande händer med vilka hon kunde lugga pojken. Uppfostran hos familjen Topelius var fri. Smisk vankades endast för lögn, och för olydighet blev man inlåst i en skrubb, som dock hade fönster.

Efter den inledande undervisningen fick Zachris, systern Johanna och kusinerna Alexander och Thilda undervisning av en informator, tills Zachris skickades till trivialskolan i Uleåborg (1829–1832) för att han skulle lära sig finska. (Fadern skötte också om att pojken lärde sig ryska.) Senare berömmer Zachris alla sina lärare, men allra mest sina tanters lånebibliotek. Där fick han läsa vad som helst och hur mycket som helst. Det var dock inte orsaken till att Zachris blev författare, utan faderns råd: låt inte en enda dag gå utan en skriven rad. Topelius skriftliga karriär inleddes sålunda med en konto- och dagbok, som han började föra i 11 års ålder.

Under tiden i Uleåborg började naturen leva i Topelius fantasi. Han blev en drömmare som fantiserade om älvor och luftslott i sina sagor och dikter. Kärleken till naturen och intresset för naturforskning hade pojken fått i arv från fadern, i vars sällskap han vandrade i skogarna, gjorde observationer och försökte bland annat fundera ut hur en evighetsmaskin skulle byggas.

Läs mer:
Nyberg, P., Z. Topelius: en biografisk skildring. 1949
Vasenius, V. Zacharias Topelius: Hans lif och skaldegärning. 1912–1930.
Z. Topelius: Självbiografiska anteckningar. Utgivna av P. Nyberg. 1922

Kuddnäs från trädgården, 1879
Bild: Svenska litteratursällskapet i Finland

Till Helsingfors universitet

Zachris blev student år 1833 efter att ha varit privatelev hos diktaren Johan Ludvig Runeberg i Helsingfors. Fadern hade avlidit några år tidigare. Zachris inledde sina studier vid Helsingfors universitet, där han fick magisterexamen år 1840. Under studietiden verkade han som kurator för Österbottniska nationen (1843–44 och 1845–47), som extraordinarie amanuens vid biblioteket (1846–50) samt som sekreterare för Societas pro Fauna et Flora Fennica, då planen var att han skulle följa fadern i spåren och bli läkare. Topelius lämnade Fauna och Flora år 1847 när han upptäckte att han inte skulle kunna arbeta som läkare. Han beslutade att skriva sin avhandling inom historievetenskapen. Han disputerade för doktorsgraden år 1847 med en avhandling på latin. Avhandlingen handlade om fornfinska sätt att ingå äktenskap. Utifrån litteraturen, Kalevala och Kanteletar, drog han slutsatser om kvinnans ställning. Det var kanske ingen överraskning att Topelius blev kallad till sekreterare för Helsingfors fruntimmersförening (1847–1866), eftersom han ville främja kvinnornas möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och arbetade för jämlik utbildning för flickor och pojkar.

Den radikale journalisten

Zachris blev erbjuden posten som redaktör för Helsingfors Tidningar, vilket var en ekonomisk lyckträff. Zachris var 23 år, men studierna hade avancerat långsamt. Han beslutade att försöka förverkliga tidningens ägares önskan om att tidningen skulle få fler läsare, trots att detta kunde innebära att studierna fick lida. Tidningen var inte omfångsrik men Topelius måste fylla spalterna själv nästan helt. Han översatte utländska nyheter och skrev följetonger och kåserier om helsingforsarnas liv, vilket var seden i tidningarna vid den här tiden. Samtidigt kom han att skapa nya genrer, till exempel samhällsreportaget. Han beskrev arbetarnas eländiga bostadsförhållanden och skrev senare också en dikt om ämnet, ”Kommunismens vagga” (1844). Karl Marx Kommunistiska manifestet utkom 1848 och Topelius lade märke till att Marx hade samma födelseår som han själv.

Topelius kom att arbeta som journalist i 19 år (1841–1860). Hans politiska åsikter varierade mycket under denna period. På 1840-talet inspirerades han av M. A. Castréns, Elias Lönnrots och J. L. Runebergs projekt för att utveckla Finland. På Österbottniska nationens årsfest år 1843 höll han ett föredrag med rubriken ”Äger Finska Folket en Historie?” År 1844 förkunnade han ”Ett land! Ett folk! Ett språk!”. Året därpå skrev han i en dikt som han ägnat Lönnrot och Castrén att det finska språket skulle renas från ”germanska” inslag. Han följde upp arbetet med att reformera finska språket och uppmuntrar mödrarna att lära sina barn finska. För att öka tidningens upplaga förde han medvetet en kontinuerlig debatt om aktuella frågor med J.V. Snellmans tidning Saima.

Helsingfors Tidningar 1860
(NATIONALBIBLIOTEKETS DIGITALA SAMLINGAR)

Den fosterländska andan når sin kulmen

Topelius fosterländska entusiasm nådde toppen under revolutionsåret 1848, då han skrev att även om det var möjligt att tolka den finska andan på svenska språket, var detta endast tillfälligt eftersom det finska språket i framtiden skulle vara landets enda nationella språk. Senare blev Topelius förhållande till finskhetsivrarna svalare. Han talade inte för någon språklig nationalism utan framhävde betydelsen av enighet. Han arbetade för full jämlikhet för de båda språken men hävdade att framtiden tillhörde det finska språket.

Topelius ville också att alla som bodde i Finland skulle lära känna sitt fosterland. Hans landskapspatriotism fick uttryck i boken Finland framstäldt i teckningar (1845–1852), som var illustrerad med teckningar i blyerts. Februarirevolutionen i Frankrike inspirerade Topelius till dikten ”Våren 1848”, som är mer än enbart en naturskildring. ”Finlands namn” från samma år är en inspirerad poetiskt beskrivning som skrevs för studenternas sedermera ryktbara Floradagsfirande den 13 maj 1848. På denna dag sjöngs Runebergs dikt ”Vårt land” till toner av Fredrik Pacius för första gången på Gumtäkts äng i Helsingfors.

Dikten ”Studentsång” (1852) präglas av en ungdomlig idealism. Den kanske populäraste av alla Topelius tonsatta dikter ”En sommardag i Kangasala” (1853), dvs. ”Jag gungar i högsta grenen” betraktas fosterlandets insjölandskap i ett fågelperspektiv. Även i ”Morgonsång” (1875) befinner vi oss på tusen sjöars strand. Av de politiska dikterna torde ”Islossningen i Uleå elf” (1856) vara den mest inflytelserika. Den gav uttryck för den statliga islossning som väntades i Finland när Alexander II blev regent över storfurstendömet Finland.

Topelius hade förtroende för den vise regenten

Topelius var inspirerad av tronföljaren, som var född samma år som han själv. I sitt komiska sångspel Prinsessan af Cypern 1860 placerade Topelius en allvarlig fosterländsk dikt, ”O barn af Hellas, byt ej bort Din sköna fosterjord!”, som varnar för landsflykten på samma sätt som i ”Sylvias julvisa”. Frågan om flyktingskap var ett känsligt diskussionsämne eftersom personer som var misshagliga för den ryska makten i Finland kunde bli skickade i landsflykt på samma sätt som Lemminkäinen i sångspelet.

Topelius blir professor

Topelius studerade länge innan han hittade sitt eget område. Han hade samtidigt arbetat som lärare i svenska och historia vid Helsingfors privatlyceum (1846–1850) och planerade att bli lärare. Han valdes faktiskt till lektor i historia i Vasa på andra försöket. Orsaken var att han behövde pengar för sin familj. Zachris hade gift sig år 1845 med Marie Emilie Lindqvist (1821–1885). De hade flera barn: Aina (1846–1916), Michael (1848–1850), Toini (1854–1910). Senare föddes Eva (1855–1929). (De två yngsta barnen, Rafael och Rosa, levde endast en kort tid.)

Vid den här tiden stod stjärnorna i ett gynnsamt läge för Topelius: han blev extraordinarie professor i Finlands historia (1854–1863) och slutligen ordinarie professor (1863–1876) i finsk, rysk och nordisk historia. Slutligen utsågs han till professor i allmän historia (1876–1878). Topelius verkade som rektor för Helsingfors universitet under en mandatperiod, åren 1875–1878, men valdes inte för den följande perioden eftersom han ansågs ha för stor förståelse för de finskspråkiga.

Helsingfors Universitet på 1860-talet
Bild: Hårdh Carl Adol (Helsingforsbildernas skattkammare, Helsingfors stadsmuseum)

Barnlitteratur

Topelius skapade en självständig svenskspråkig barnlitteratur och han var en förgrundsgestalt i detta område under hela 1800-talet. Han skapade den finländska konstsagan med den danske diktaren H.C. Andersen som förebild. Topelius visste av egen erfarenhet att det också var möjligt att leka sagor. Han gav denna moderna tanke som scenanvisning för många av sina sagospel.

När Topelius gav ut sina första sagor åren 1847, 1848, 1849 och 1852, var han en ung familjefar.
Efter den fjärde samlingen hade hans uppfattning om barnlitteraturen och dess uppgift mognat. I artikeln ”Om läsning för barn”, som utkom i flera delar i Helsingfors Tidningar år 1853, kritiserade Topelius folksagorna. Han ansåg att de inte lämpade sig för barn eftersom de innehöll en diffus eller överdriven moral. De hade också ett grymt och allegoriskt innehåll som ett barn inte kunde förstå. De som skrev barnböcker skulle betrakta världen med barnets ”objektiva” ögon i stället. Man fick inte heller glömma humorn. Han godkände fosterlandskärleken och religionen, men det var inte tillåtet att rubba barnatron. Det goda och det onda skulle få sin lön. En saga skulle hellre vara glad än sorglig och lärdomen fick inte vara påklistrad.

Topelius beskriver hur han utnyttjat tidigare utgivna sagor. Ibland tog han idén från en saga, ibland lade han till intresseväckande detaljer och dialog i intrigen. Enligt Topelius var det viktigaste att sagorna utvecklade barnets fantasi eftersom barnets psyke behövde detta när det lärde sig att läsa. Utöver den intellektuella övningen skulle sagorna också ge näring till känslan och fantasin. Känslor får barnet möta hemma, men fantasin flyger ut ur hemmet.

Sagorna som tillflyktsort

Topelius flydde till sagorna när situationen i landet var oroligt under rysk-turkiska kriget, dvs. Krimkriget. Topelius hade många kusiner som tjänstgjorde i ryska flottan, och engelska fartyg bombade finska kusten. Han hade därför all orsak att vara oroad. Å andra sidan fanns det många som ansåg att han i alltför hög grad var en tsarens man. När Krimkriget var slut, packade Topelius sin kappsäck och gjorde en tio veckor lång utlandsresa. Han reste till Lybeck, fortsatte över Tyskland och Belgien till Paris. Därifrån återvände han till hemlandet via Leipzig, Dresden, Köpenhamn och Stockholm till Österbotten. I Paris råkade han se det kejserliga paret. Han bekantade sig också med arbetare och ansåg att deras tid ska komma en gång. Topelius gav ut en stor serie impressioner från sin resa i tidningen under rubriken Söderom Östersjön.

Illustration av Carl Larsson till sagospelet Fågel Blå.
(Zacharias Topelius Skrifter)

Sagor har många betydelser

Topelius har skrivit väldigt mycket för barn: över 230 sagor, sagospel, dikter och sånger. De har översatts till 21 språk, bland annat till finska, norska, franska, estniska och ryska. ”Björken och stjärnan”, som präglas av en gripande hemlängtan, torde vara bäst känd av dem. Idén till den finska flaggans färger, vitt och blått, framförde Topelius första gången i sagan ”Fästningen Finlands värn”, som utkom i tidskriften Eos. Sagan berättar om ett stort snöbollskrig, där barngeneralen för en blåvit flagga upp till krönet i fästningen Finlands värn och säger att turkarnas röda färg inte lämpar sig som symbol för Finland. När sagan senare publicerades i Läsning för barn, hette den Fästningen Hjälteborg. Ändringen av namnet vittnar om att ämnet var känsligt och man fick tänka på censuren.

Topelius introducerar historian för Finlands barn i sagan ”Tomtegubben i Åbo slott”, där berättelsen börjar i Väinämöinens tider. I ”Sampo Lappelill” och ”Stjärnöga” lever man i en tid då vidskepelsen fortfarande förhärskade och det var viktigt att döpa barnet.

Några av Topelius mest älskade sagor är ”Hallonmasken”, ”Myran som for till doktorn”, ”Refanut”, ” Svalan från Egypti land”, ”Pikku Matti”, ”Adalminas pärla”, ”Prinsessan Guldlock”, ”Bullerbasius”, ”Valters äventyr”, ”Lilla Genius” och de redan nämnda ”Sampo Lappelill” och ”Stjärnöga”. Låt oss inte heller glömma pjäserna ”Prinsessan Törnrosa”, ”Fågel Blå” och ”Sanningens pärla”.

Barnen som naturvårdare

Topelius ville också göra barnen till naturvårdare. I sagoleken ”Skogskonungen” får skogsfolket, kalevalapersonligheterna Tapio, Nyyrikki, Mielikki, Tuulikki, Tellervo och de fattiga barnen som inte skadar naturen möta en girig jägare som njuter av att döda djur. I Tapiola hotar människan skogens ro. Sagan frågar hur mycket naturen kan förnya sig själv och hur mycket den behöver hjälp av människan. Skogskonungen förutspår inte framtiden men lägger fram villkoren för att Finland, skogarnas land, ska bli räddat. Topelius motsatte sig svedjebruket och varnade för den otyglade användningen av skogsresurserna inom sågindustrin, som upplevde ett uppsving från och med 1800-talets mitt.

Topelius var övertygad om att skogsnaturen var Finlands verkliga förmögenhet, inte bara materiell rikedom. Skogarna reglerar naturen och klimatet i vårt land, men representerar också en urkraft som formar folkets karaktär. I Boken om vårt land (1875) jämför Topelius finnarna med skogarna. Enligt honom har folket vuxit samman till ett, precis som många träd bildar en skog. Furor, granar och björkar är olika trädslag, men tillsammans är de skogen.

Fantasins verklighet

Kuvilla varustettu painos Lukemisista lapsille ilmestyi vuosina 1893–1897 WSOY:n kustantamana.

Topelius använde olika traditioner som stoff i sina sagor: Kalevala, den europeiska traditionen och även den österländska. Via Andersen har hans sagor sina rötter i den tyska romantiken. I likhet med Andersen var Topelius motståndare till materialism och rationalism. Fantasins verklighet var viktig, men man kunde också driva med den. Man hittar en dikt eller saga i skogen som ett hjortron i tuvan, som i sagan Wipplusti och gubben i mån. Wipplusti är en kringvandrande underhållare som framför sagor med dockor i ett gyckelskåp. Han är mycket belåten med sin skicklighet att lura det enfaldiga folket. Wipplusti betraktar sig som konstnärernas försvarare. I en dröm kallar gubben i månen honom för slarv, men Wipplusti försvarar sig genom att säga att alla snillrika män kan sägas vara slarvar. Och får åter en ny historia att berätta.
En illustrerad version av Läsning för barn utkom på finska åren 1893–1897 på WSOY:s förlag.

Topelius började ge ut sina sagor i samlingsböcker, Läsning för barn, åren 1865–1896. Samlingarna började utkomma på finska under namnet Lukemisia lapsille år 1874. De blev genast mycket populära. Till dem valdes lämpliga delar av samlingsverket Sagor och berättelser som getts ut i Eos och andra barntidningar, men Topelius skrev också nya sagor och sånger uttryckligen för den här samlingen. Han valde och redigerade innehållet själv. En del gamla sagor fick nya namn, uppenbarligen med tanke på läsare i Sverige, men många sagor och sånger var helt omskrivna.

Läs mer

Bibliografi över Topelius böcker för barn
Alfabetiskt register över Topelius verk för barn
Kronologiskt register över Topelius verk för barn

Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius: Hans lif och skaldegärning. Femte bandet, Helsingfors: Schildts 1927.
Eva von Zweigbergk, Barnboken i Sverige 1750–1950, 1965.

Läsning för barn utkom på finska åren 1893–1897 på WSOY:s förlag.

Visioner om Finlands förflutna och framtid

Den färska doktorn i historia Topelius fortsatte med sitt arbete i Helsingfors Tidningar. I tidningens spalter gav han ut bland annat Finlands första historiska roman, Hertiginnan af Finland (1850). I boken finns en historisk studie över Lilla ofreden (1742–1743), som räknades som en merit för historikern Topelius. År 1851 började han publicera Fältskärns berättelser, 1853–1867, som följetong. Boken utkom i finsk översättning åren 1878–1882. Fältskärns berättelser skildrar Sverige-Finlands stormaktstid på 1600- och 1700-talet. Boken är en släktkrönika över bondeätten Bertila, av vilka en del blir borgare under namnet Larsson, medan en annan gren adlas under namnet Bertelsköld. Ett romantiskt spår i boken är frågan om huruvida borgarprinsessan får sin adelsman. Finlands första opera behandlar samma ämnesområde: musikpjäsen Kung Carls jagt med manus av Topelius och tonsättning av Fredrik Pacius fick premiär år 1852. Två år senare kom dramat Regina von Emmeritz (1854) som hämtat sitt ämne från Fältskärns berättelser. Pjäsen hade börjat utkomma som följetong i Helsingfors Tidningar året innan.

År 1854 föreläste professor Topelius i kulturgeografi för unga studenter och andra åhörare – även kvinnor fick lyssna på föreläsningarna som var publika. I sin första föreläsning definierar han sitt ämne som en hjälpvetenskap för ämnet geografihistoria och dess betydelse för det nationella självmedvetandet. Vid den här tiden var bygget av Finland till en självständig nation i ett mycket intensivt skede. Topelius redigerade föreläsningarna senare till boken En resa i Finland (1872–1874), som var illustrerad med målningar. Under det följande årtiondet föreläste han om Finlands historia och om dess betydelse för nationen. Med dessa 3 500 ocensurerade handskrivna sidor fostrade Topelius sina åhörare att tänka på fosterlandet.

Topelius som läroboksförfattare

När skolväsendet utvecklades och finska språket blev ett officiellt språk år 1862 behövdes nya läromedel. Topelius erfarenhet av läraryrket kom till nytta i arbete på en lärobok som introducerade svårare stoff för varje årskurs, Läsebok för de lägsta läroverken i Finland. I kursen: Naturens Bok (1856). Boken om Vårt Land (1875) var en viktig lärobok i skolorna i Finland ända fram till 1950-talet.

Topelius pensionerade sig från tjänsten som rektor för universitetet år 1878. Nu fick han tid att resa runt om i Europa och skriva ett stort antal berättelser, som utkom i flera serier av Vinterqvällar (1880–1897). Senare utgav han ytterligare Planeternas skyddslingar (Stjärnornas kungabarn), I–III (1886–1888), som är en spännande historisk roman som flätar samman drottning Kristinas och de halvjudiska föräldralösa barnen Hagars och Bennos öden. Barnens morfar är den rike juden Ruben Zevi som finansierar det 30-åriga kriget. Zevis släkt har figurerat i Topelius produktion även tidigare, år 1860. Då utkom brevromanen Simon Levis resa till Finland i Helsingfors Tidningar. I denna sf-roman, som förblev ofullbordad, skrev Topelius genom Simon Levi om det framtida Finland år 1900.

Mångsidig verksamhet

Redan innan lille Zachris började i skolan hade fadern gett honom instruktionen: ”Nulla dies sine linea”, dvs. låt inte en enda dag gå förbi utan en skriven rad. Topelius inledde sin skönlitterära verksamhet redan som barn, då han bland annat skrev skådespel för pappersdockor. Topelius tre första diktsamlingar Ljungblommor utkom 1845, 1850 och 1854. Senare utkom Nya blad (1870) och Ljung (1889). (Ett intressant faktum är att Aleksis Kivis diktsamling hette Kanervala. Fi. kanerva = sv. ljung.)

Topelius kallades också till psalmbokskommittén år 1867. I den slutliga svenska psalmboken 1886 fanns 31 psalmer som Topelius skrivit och 15 psalmer som han översatt. En del av psalmerna upptogs också i den finska psalmboken, till exempel ”Totuuden henki” (Sanningens ande) och julpsalmen ”En etsi valtaa loistoa” (Giv mig ej guld, ej glans, ej prakt).

Topelius var intresserad av alla konstgrenar. Han spelade piano men ansåg att han inte hade förmåga till bildkonstnärlig gestaltning. Trots detta gav han startskottet till undervisning i bildkonst tillsammans med vännen Fredrik Cygnaeus. Topelius verkade som ordförande för Konstnärsgillet, som var ett gemensamt sällskap för alla konster, från år 1864 till år 1889. Därefter stod han i ledningen för bildkonstnärernas egen organisation. År 1870 valdes han till Finska fornminnesföreningens första ordförande. Som medlem i föreningen deltog han i uppförandet av en staty över Runeberg på Esplanaden och Alexander II:s minnesmärke på Stortorget på 1880- och 1890-talet. Det kan hända att han var besviken på att han inte fick tillräckligt med erkänsla själv. Men i sinom tid fick också han sina statyer och sina Topeliusgator.

Avslutningsvis

Många av resultaten av Topelius arbete är aktuella även i dagens Finland. År 1870 ville Topelius inspirera barn att delta i vården av naturen, särskilt småfåglarna. Därför grundade han Finlands första naturvårdsförening, Majföreningen, i Finland. I Majföreningens namn insamlades i Norden en medborgaradress till Italiens drottning med en vädjan om att jakten av småfåglar som mat skulle avskaffas i Italien. Majföreningar grundades runt om i landet, och skolornas vårfesttradition fick sin början i deras fester. Topelius fördjupade sig också i bygget av fågelholkar. Han påminde om att holkar tidigare användes för att få fågelägg som användes som mat, men att detta bruk inte var önskvärt.

Topelius kom att avgöra hur de finländska skolorna gav undervisning i naturvetenskap. Topelius hade kallats till en offentlig debatt för att ta ställning till darwinismen. Charles Darwin hade utgett sin bok Om arternas uppkomst (Origins of Species, 1859). De unga biologerna hade accepterat Darwins teori, men äldre biologer motsatte sig den. Topelius hade i sin tur studerat Henri Drummonds bok Naturens lagar och andens värld och svarade med stöd av den att undervisning i naturvetenskaperna skulle ges på en vetenskaplig grund eftersom naturlagarna och andens värld var två olika dimensioner.

Läs mer

Ennen kuulemattomat Välskärin kertomukset. Topeliussällskapets skrifter 6, 2015.
Húlden, Lena, Zachris Topelius och darwinismens genombrott i Finland. I Satu Apo & Märtha Norback (red.) Topelius elää – lever. Topeliussällskapets skrifter 1. 2005